Inte allt för mycket att klaga på

Det mesta är faktiskt riktigt bra nu för tiden. Länge sedan jag var medveten om att jag dels uppskattar det jag har så otroligt mycket och samtidigt är medveten om att det jag har är otroligt bra. Det mesta av den känslan har jag Pernilla att tacka för.

Annars så rullar jobbet på. Jag har rotat ner mig i lite olika typer av ansvar och uppdrag på Ericsson så jag gissar att jag blir kvar där ett tag. Fick mer eller mindre erbjudande om fast anställning på Ericsson istället för att sitta där som konsult men jag tror jag stannar kvar på Combitech. I alla fall ett tag.

Två veckor kvar till semester och det känns faktiskt som det kommer bli riktigt skönt. Inte för att jag tycker jobbet är sådär himla hemskt direkt, det är oftast riktigt kul. Har man mycket att göra går tiden fort. Det tråkiga är när det blir så mycket att det känns som man inte hinner med någonting alls.

Mina planer för semestern (de tre veckor jag har, 29, 30 och 31) är för tillfället rätt så oklara. Jag ska åka iväg med Pernilla en sväng, och funderar lite löst på om man skulle försöka ta ett par dagar till innan och sticka till Arvikafestivalen. Risken är att jag sagt "javisst, det kan jag ordna" lite för många gånger på jobbet och inte kommer kunna komma loss i vecka 28.
Annars blir det nog en sväng till Örebro och en hel del tid i Norrköping.
Och grilla så klart.

Exjobbet går sådär. Min chef på Combitech meddelade mig häromveckan att jag egentligen skulle få löneförhöjning men att de höll den inne tills jag lagt fram. Så jag försöker göra lite åt det i alla fall, även om jag mest gör mig själv besviken med att inte prestera någonting vettigt. Vet inte varför det ska vara så svårt att skriva klart en skruttig rapport och fixa ett par buggar i ett C#-program. Det borde ju gå på en eftermiddag.
Hell, jag har ju nästan skrivit så mycket text som behövs för att rapporten ska vara ok att lämna in i det här blogg-inlägget.

Nu ska jag ringa Pernilla och säga till henne hur mycket jag tycker om henne.

p&k